Jag känner verkligen ingenting, tro inte nu att jag är känslolös och kall. men jag förstår det inte riktigt än. e det så för er också? att när någon dör förstår ni det inte först, efter ett tag klistrar det sig på en och du stor bölar ett tag? vet inte om det kommer bli att jag inser det sen eller inte. undrar om det är normalt att inte gråta och känna sorg när någon dör? e det bara jag som är så? jag är ju iåförsig inte så normal men jag menar man borde ändå känna sorg och sånt. jag känner ingenting, allting är normalt. tänker inte direkt på personen heller. fastänn jag känner kärlek till den personen så känner jag inte den sorgen . fattar ni? jag fattar sisådär. skriver för att jag har fastnat tyvärr. läs det eller ej , ja bossen här ellor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar